Allmänt svamlig

Jag är ledig imorgon! Rent tekniskt så är det imorgon nu och jag är ledig idag men eftersom att jag inte har gått och lagt mig ännu är det ju lite knäppt att säga så. Har betalat mina räkningar och insåg att det blir ytterst lite julklappar i år till familj och vänner. Om jag inte struntar i att köpa biljetter ”hem” och stannar här. Då kan jag skicka paket med posten.  Jag tror faktiskt att jag är mer efterlängtad än paketen men vad vet jag.  Vad lär vi oss av det här? Boka biljetter i tid för jösse namn! Som det ser ut så kommer mina resor gå på bortåt 1500 kr, jippi! Om jag hittar tider som funkar vill säga. Men man ska inte måla fan på väggen, det löser sig allt, det gör det alltid.

Har även tränat denna vecka, både step, spinning och cx. Hade noll lust att träna idag men C fick med mig och väl framme på IKSU blev jag aspepp, gött som tusan. I skolan hade vi öl på schemat och när dagen var slut så hade vi smakat på 18 olika sorter. Kan tillägga att det var sjukt mycket svårare att smaka öl än vin men det är en övningssak antar jag.

Kan tillägga att jag försov mig imorse, eller jag trodde i alla fall det, men väl på skolan var jag en timme tidig. Så går det när man inte kollar sitt schema ordentligt. Men när mina mornar startar på det sämre viset är det lätt att jag tycker att resten av dagen är usel den med. Vet inte  om det stämmer idag riktigt, är ju nöjd med träningen men så kommer det min pyrande ”ilska” tillbaka med jämna mellanrum. Allt på grund av en försovning. Man kan kanske dra slutsatsen att jag snarare är sur på mig själv över detta och låter det följa hela dagen. Eller så är jag väldigt trött bara.

Och med tanke på hur bra spinningpasset gick, drog inte av motstånd i onödan(jo, en gång!) utan la till och med på minst ett halvt varvs motstånd när det var spurt eller ca 15 sekunder kvar av låten innan vilan. Den känslan var ju magisk, MAGISK! Och mina ben som fortfarande skakar sönder i benlåten under CxWorx kändes lite starkare idag och jag höll balansen extremt mycket bättre än vid ”första” passet för drygt en månad sen. Så ja, jag är ändå nöjd med dagen. Fick avsluta den med lite chokladbollar och te också, inga fel där heller. Och hemgjorda piroger till middag. Ja men varför klagar jag!? Finns ju ingen anledning! Så kära vänner/familj/fiender, min julklapp till merparten av er är, trumvirvel… MIG! Ni får nöja er med det och när jag sen blir berömd och rik, (eller när S överöser mig med guld och gröna skogar, vilket hon har lovat ska ske om sisådär 3400 dagar) då kan ni få lite julklappar.

Summa sumarum: Jag är nöjd, trött, lite mer kunnig om öl, inte pank(även om det kan låta så) och ganska pepp ändå. Och så tycker jag att syskonen P är galet söta på den här bilden. Mama, you did good!

 

 

Ha de!

Drömmer lite smått.

Det blev ingen bio, men inte surar jag för det. Tog en cykeltur istället och slogs av att vårvärmen äntligen verkar vara här. Lite Skype och en knäckemacka och så sitter man här igen. Funderar på framtiden och vad jag vill göra. Ombytlig som jag är så är det inte jättelätt men jag tror att jag har en plan, ännu en gång.

Planen startar med 10 veckors kroppsjobb eller jagtid som man också kan kalla det. Planen säger också jobb augusti ut, innan flyttlasset går upp till Umeå där tre års studier väntar. Jag tror att jag vill fortsätta plugga efter det men inte i Umeå, utan denna gång med siktet inställt på Gbg. Så går tankarna just nu men är det något man vet så är det att saker och ting ändras, och ändras igen. Men det finns en målbild som jag vill se mig själv i om 7-8 år och den blir bara starkare och starkare.

Ha de!

Har en välbehövlig paus från ALLT. Så behövligt att det knappt är sant. Återkommer när andan faller på.

Ännu en söndagskvällsreflektion ganska lik de tidigare i samma ämne..

Det är som det brukar med denna söndagskväll, mycket man borde, mycket man vill och många tankar som snurrar snabbare än ljuset näst intill. Är rastlös så det dånar om det och kommer på mig själv med att ligga och vicka på fötterna i olika takter när jag egentligen borde slappna av och försöka ge mig in i sömnens förlovade land. Just fotskakningarna har varit mer regel än undantag de senaste veckorna, oavsett vilken veckodag det är. Varför kan inte den energin byta tid helt enkelt? Jag behöver inte vara pigg kl. 23:40 men imorgon runt 14-tiden så får den gärna återvända då jag brukar dippa lite efter lunchen. Ska vi deala på det kroppen min? Börja omstrukturera lite och kanske till och med effektivisera på kuppen. Jag är den siste att protestera, det lovar jag.

Jag kan inte helt sätta fingret på vad det hela rör sig om men en känsla av ensamhet förföljer mig. Ensamhet är inte heller rätt ord men det får duga för nu. Jag tycker helt enkelt att det är lite jobbigt att bo själv för stunden då jag gör det mesta själv. Det börjar bli tråkigt att äta de flesta måltider utanför jobbet själv, att prata med sig själv(inte högt dock), att handla själv, att se på tv själv. Missförstå mig rätt nu, det här kan låta värre i ord än vad det egentligen är men det händer ganska ofta att jag kan känna hur en massa ord bubblar upp i munnen och som bara vill kastas ut till någon som är beredd att lyssna på vad det än kan vara. Men man kan inte alltid ringa bästa kompisen eller mamma eller vem man nu kommer på, inte när klockan slagit sent för länge sedan eller när andra saker som till exempel jobb, familj redan upptar den personens tankar. Då känner man sig mest som ett störande inslag och man avslutar samtalet ganska snabbt trots att det fortfarande finns många ord som hänger i halsen och bara väntar på att få komma ut.

Jag har nog sagt det förut men om jag kunde så skulle jag backa tiden lite, i alla fall på söndagar, till den tiden då det var smörgås och o’boy som gällde i Casa Paas på söndagskvällen. Men som vi alla vet så kan jag inte det och det skulle heller inte vara samma sak men man får alltid fantisera lite grann.

Och när jag väl tänker efter så är jag rätt nöjd över att ha hela sängen själv och att jag inte behöver irritera mig på någon vid frukostbordet som tuggar eller dricker för högt(det har hänt att jag och lillebror har blivit ovänner då jag har påpekat det).

Som vanligt så känns allt betydligt bättre när jag har vädrat det hela lite grann och fötterna vickar inte längre. Efter en veckas sjukdepp är jag ganska förväntansfull på en ny vecka och är ”som vanligt” fast besluten att göra det bästa av den.

Så mamma, när du nu läser det här behöver du inte kasta dig på telefonen och fråga om jag är på väg över kanten, jag bara funderar lite på livet som sådant, no worries mate 😉

19 december 2010

Ibland funderar jag på hur det står till i huvudet på mig själv. Jag kan få extrema känslostormar av att titta på en karta eller lyssna på en låt när jag sitter på tåget men säg att jag befinner mig i en sits där det är väntat med en ”stor” känsla, då är jag snarare tom på känslor. Jag undrar hur det kommer sig. Jag kan åka till fina Rackenstugan, sitta inne i huset och titta ut på vattnet och känna hur känslorna rinner över mig, glädje för att det är så fint och för att jag är där med fina vänner, sorg för att vi träffas allt mer sällan då vi rör oss från stan och upprymdhet inför framtiden. Jag kan också gå vid vattnet i Arvika och känna mig som drottning över världen, att det bara är jag  som existerar. Jag kan gå förbi en plats och förvänta mig att snart vara framme, och så är jag inte det, mitt mål är längre fram. Jag kan Skypa med Johanna som om hon satt bredvid mig och jag kan läsa Klaras blogg och förvänta mig att det är Tiki som gäller på lördag men så är det inte heller. Huvudet kan göra sig galen, men det är också huvudet som håller oss kvar i verkligheten. Det är huvudet som till sist visar dig vad du ska göra, vilket steg som faktiskt är det rätta. Ibland lyssnar vi kanske på någon annans huvud och det är ofta då vi väljer fel väg, fel steg. Att ta hjälp av någons huvud är en bra sak men att bestämma med någon annans huvud är fel. Under 2011 ska jag lyssna på mitt huvud ännu mer än vad jag har gjort i år, det är nyårslöfte nummer 1.

Lotta

7 december 2010

20 minus ute och frågan är om det har varit över 16 idag men jag klagar inte. För två veckor sedan var det här det värsta som kunde hända men nu gillar jag det faktiskt. Var ute och gick imorse, med fyra lager kläder och frös inte någon gång. Gillert skarpt.
Dagen har varit fullsmockad med allehanda julaktiviteter som fudgekok och marsipantomtar. Gjorde misstaget att välja en vit tunika imorse, inte mitt smartaste move kanske men det är smällar man får ta, tur att det finns tvättmaskin!

Gillar att det är mycket på jobbet nu, fyller huvudet på ett bra sätt. Men på morgonen är det fullt surr där inne om allt utom jobb nästan, kan kännas lite tufft ibland men jag kan inte ändra det.
Dagens tankar: ”tänk om ett hej hade ändrat allt? Skulle ha sagt hej, SKULLE ha sagt HEJ!”

Lotta