2 december 2010

Dagens eloge går till… Mig själv! För att jag hade tålamod nog att laga kvällsmat till mig själv. Mina torsdagsplaner strandade, kvällen skulle innebära häng i källaren men detta ställdes in i sista minut, och rastlösheten kickade in istället. Men att laga mat till sig själv är faktiskt inte speciellt roligt har jag kommit fram till. Inte i mitt söta minikök i alla fall. Slog hursomhelst på stort med råstekt potatis och kyckling. Åt alldeles för snabbt och funderar nu på nästa steg. Promenad, julkort, städa, duscha? Listan är ”lång” och jag är villrådig. Det är dryga 15 minus ute så det är inte så trevligt att gå ut just nu, verkar dessutom som att temperaturen kryper nedåt också. Älskar att bo ensam men när jag inte har något att göra och inte orkar tagga ner så är det lite småtråkigt. Ska hursomhelst jobba både på mitt ”riktiga” jobb i Östra och på mitt ”extraknäck” på McD. Båda delarna är roliga, och imorgon ska det bli extra kul att träffa gänget på donken, och Kicki & co.
Har galen träningsvärk i armarna också då jag bar hem ett paket från posten igår, statiskt arbete tar bra med andra ord. Saknar Wide och Klara, de är perfekta pusselbitar i mitt liv. Nu gör vi ngt vettigt med denna kväll innan den är över!

Lotta

12 november 2010

Det börjar sjunka in att man har gått vidare med livet efter första omgången av skola. De där 12 åren i skolan är faktiskt över och alla har tagit sig vidare på ett eller annat sätt. Jag saknar min gymansieklass och allt stôlligt vi pysslade med de sista månaderna i trean. Jag saknar att kunna dra ut med alla kompisar till Tiki eller vad kvällen och helgen nu bjöd på. Men så tittar jag på de som är mitt uppe i det där just nu och inser att det är DERAS tur och att  jag redan har gått igenom det där en gång och då var det toppen och det kommer alltid vara ett väldigt fint minne. Jag kan sitta och titta på Na3B’s helt undbara bilder från klasskampen och studenten och skratta så att jag nästan gråter och så inser jag samtidigt hur mycket internt det ligger i en del bilder, det är bara vi som har varit med som vet exakt HUR roligt det var. Att komma fram till dessa saker ger mig smått ont i magen och jag tror faktiskt inte att jag är ensam om att känna så, att man känner i hela kroppen att något har eller är på väg att ändras. Men vet ni vad? Det är helt naturligt och man upptäcker nya saker ta mig tusan hela tiden. Har hittat en del vänners bloggar och ser/läser att de är inne på samma spår. Vi har ändrats och fått insikt om en hel massa som inte fanns där för ett halvår sedan. Igår var det tre månader sedan jag började jobba som fritidsledare, TRE månader, vart tog tiden vägen? Men insikten om att jag faktiskt har slutat skolan och börjat jobba gjorde inte framtidsplaneringen speciellt mycket lättare, är för tillfället sugen på en utbildning i Umeå, men Umeå är så långt från det bekanta man kan komma. Det är inte så att jag vill vara kvar i Arvika, inte alls, men vetskapen om att man kan göra en massa olika saker ger mig en mild form av brain freeze, och tro mig, för tillfället är det inte allas speciellt behagligt.

Och så har vi Johanna och Klara, dessa pinglor som lämnar lilla landet lagom för nya saker. Lovade att ni skulle få vara med i dagens inlägg och här är ni nu, tycker om er så HIMLA mycket!

Men nu är det helg med allt vad det innebär, och jag kom för en gång skull hem medan det fortfarande var ljust ute. Ska ta en städtur i el apartamento och lyssna på peppande musik samtidigt. Eller iaf lyssna på den peppande musiken!

Käkade lunch med Simon (och Ida och Klara) igår och hittade den här bilden idag, glada minnen!

 

  

  

 

 

Lotta